When we walk in fields of gold

Varje kväll förrän jag somnar så tänker jag alltid att nu ska jag för en gångs skull stiga upp i tid. Men ni vet dendär känslan då klockan ringer. Det absolut sista man vill göra är att stiga upp. Så fastän jag har satt klockan så att jag inte ska behöva stressa på morgonen så blir det ändå till slut en tävling med tiden.
Men idag gott folk, idag trotsade jag min sömn och steg upp då klockan ringde. Så nu får jag bara skratta hånfullt åt klockan som kämpar för att ticka allt snabbare.
"Du har ingen chans!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0